Plötsligt händer det
Kategori: Att vara jag
Ni vet sådana där dagar som börjar katastrofalt? Såna man hatar, morgnar när man blivit uppdragen alldeles för tidigt efter att ha sovit som prinsessan på ärten. Morgnar som sedan fortsätter ännu värre, så att man till slut bara vill ställa sig och skrika. Och skrika. Och skrika. Men man törs inte eftersom man bor i ett tätbebyggt område och inte vill att grannarna ska tro att man är tråkig.
Dagar som sedan fortsätter, man har försonats med morgonen men man tror att nu blir det inte bättre. Dagar som bara är en del av den grå massan. Man bokför den dagen som dagen man inte kommer att komma ihåg eftersom det är en sån dag. En trött dag.
Dagar som man redan givit upp på när det händer. Precis innan man ska gå och lägga sig så händer det något magiskt. Något fantastiskt. Något stort. Sådär så att det känns som att man ska explodera av lycka. En sån kväll när man helt plötsligt inte vill att dagen ska ta slut men det är redan läggdags. Helt plötsligt har det blivit en sån där dag som man vet att man alltid kommer att komma ihåg. En sån dag, ni vet?
En sådan dag hade jag häromdagen.
