Om att hålla käften
Kategori: Allmänt
Igår var jag så arg så jag inte kunde sova. Trots att jag var så trött så jag stupade i säng. Varför?
Tja ni. Jag är arg på patriarkatet, på korkade vita män, på hela den amerikanska medieindustrin, den svenska lagstiftningen, på nättroll, på kyrkor i allmänhet och den katolska i synnerhet, på att det ska vara så jävla svårt att få till någon förändring och på att det är den här världen jag måste låta mina barn växa upp i.
Och sen när jag var så arg så att jag skakade så blev jag arg på mig själv som blev så arg. För jag blir så arg att jag tappar min röst, min chans att påverka. För om en ska kunna föra en saklig diskussion, om en ska kunna påverka kan en inte hamna i affekt. För ingen vill lyssna på någon som bara skriker lösryckta argument. Så kan en inte påverka någon positivt. Men ofta så läser jag om ämnen som ligger nära hjärtat och då tänder jag direkt och tappar nästan förmågan att vara sammanhängande. Men jag vill kunna nå ut i de här oerhört viktiga frågorna. Då gäller det att kunna föra sin talan. Och även ha lugnet att lyssna.
Och där tror jag att mycket av debatten kring olika kvinnosaksfrågor haltar. Män blir så oerhört provocerade av många frågor, av påståenden och rena fakta att de tappar alla koncepter. Istället för att lyssna på kvinnor, lyssna på det som det egentligen handlar om så hör de det de blir provocerade av och börjar skrika. De vill inte höra på jobbiga fakta, på det som är jobbigt så de går i försvarsställning och skriker. Ofta de dummaste saker en har hört. Någonsin. Så mitt råd till alla män är, snälla håll käften och lyssna istället. Då kanske ni till slut förstår.
Apropå retorik så har jag ett tips till er, att ni borde se filmen Miss representation, om den amerikanska medieindustrin och hur den påverkar kvinnosynen. En lugn och saklig förklaring.
