metalupyourassgirl.blogg.se

Jag tror alla människor har någon de ser upp till, en "kändis" om ni vill. Det kan vara en politiker, en författare, en sångerska eller någon som mest är känd för att vara känd. Vi suger åt oss allt som den här personen gör, vi skulle ge vår högra arm för att träffa personen, vi vill vara den här personen. Men de är ofta ouppnåeliga, en dröm. Vi bygger upp dem i våra egna huvuden, tillskriver dem personligheter som vi vill att de ska ha. Vi ser dem helt enkelt i ett rosa skimmer, sådär på avstånd. 

Men i dagens digitala samhälle så har världen krympt och tack vare sociala medier kan vi komma närmare den där personen som är så bra, som är som vi vill vara. Vi kommer dem in på livet. Ja, nästan i alla fall. Det kännas så. 

Problemet med det är att genom att komma en person närmare lär man känna den. Det rosa skimret kanske lägger sig lite och man ser att den där idolen man hade kanske inte är en superhjälte. Det är en vanlig människa.

Och det här är, enligt mig, ett tveeggat svärd. Visst kan det vara bra att se sanningen, se människorna bakom maskerna och se att de är precis som oss, med fel och brister precis som vi. Men ibland kanske man ändå behöver det där rosa skimret, något att tro på. Någon att se upp till, i alla fall lite grand.

Idag känner jag att det här problemet faktiskt är ett problem. Ibland är det tråkigt att de sociala medierna avslöjar att hjälten är någon annan än man trott. Att man har så olika åsikter att det är svårt att känna respekt längre. Det är lite som att förlora en vän man känt länge.