Precis som jag är
Kategori: Att vara
Jag vill att mina barn ska växa upp och se sig själv som de starka, vackra och helt underbara människor som de är. Jag vill att de ska bli självsäkra och aldrig klanka ner på sig själv.
Men barn gör som vi gör och hur ska jag få de att aldrig se ner på sig själva om jag ser ner på mig själv? Därför måste jag sluta klanka ner på mig själv.
Men det är lättare sagt än gjort när man hatat valda delar av sin kropp under större delen av sitt liv. Grisnäsan, det konstiga ansiktet, de små brösten, den stora magen, alla de där små skavankerna som gör mig operfekt.
Så jag började ställa mig framför spegeln och granska vad jag såg. Verkligen titta på mig själv. En liten stund varje dag. Utan att döma personen jag såg. Och en dag såg jag mig som jag verkligen är. Vacker, precis som jag är.
Min näsa, mitt ansikte, är min mammas och hon är en av de vackraste kvinnor jag vet.
Mina bröst är precis lagom stora och rätt form för att ge min dotter näring.
Den stora bristningen rakt över min mage är beviset på det största och vackraste jag har gjort i mitt liv, mina barn.
Och de där extrakilona som inte vill släppa taget efter graviditeten är bebismat.
Trettio år gammal (nästan) såg jag att jag duger, nej mer än det, jag är vacker precis som jag är.
En dag kanske jag också blir stark, självsäker och underbar, som mina barn.
