Det är inte mitt fel
Kategori: Att göra sin röst hörd
Den senaste tidens händelser har gjort mig så trött och ledsen. Jag vill inte att mina barn växer upp i en värld som är så vriden, så inhuman. Där man kan bli våldtagen oh ingen döms eftersom de inte hade ont uppsåt. Där kvinnors kroppar är handelsvaror.
Därför är det dags att ta bladet från munnen. För jag teg. Jag fortsätter ofta att tiga. För tänk om det var mitt fel? Om det var mig det var fel på? Eller tänk om de inte tror mig? Om de tycker jag överdriver? Tänk om de tycker jag är löjlig? Eller tänk om jag sårar någon, trampar någon på tårna? Det kanske inte var så allvarligt?
Men det var allvarligt och den som blev sårad var jag. Här är sanningen, min sanning: Under sex år blev jag psykiskt och fysiskt misshandlad. Jag blev sexuellt utnyttjad.
Och vet ni vad? Det var aldrig mitt fel.
Inte mitt fel men allvarligt. För ingen får slå mig, hur jag än uppför mig. Ingen får utnyttja min kropp utan min tillåtelse. Och ingen har rätt att försöka ändra på den jag är. Min själ.
Det vill jag att mina barn ska veta.
