Kära Random fjortis
Kategori: Att göra sin röst hörd
Random fjortis går förbi en grupp män i 20-30 års åldern. Alla är tatuerade, har långt hår uppsatt i knut och ser ut att spela i hardcore-band. Random fjortis utbrister:
"Gud vad jag hatar folk. Kan de inte bara se normala ut?"
Kära Random fjortis.
Har du tänkt på att de kanske tycker att de ser normala ut? Har du tänkt på att folk kanske inte vill se ut som du? Har du tänkt på att (gudförbjude) det är de som är normala? Att det är du som är onormal?
Kan det helt enkelt vara så att det inte finns något som är "normalt"? Att världen består av miljarder med individer med olika tycke och smak, med egna tankar, egna känslor, egna preferenser? Att varje människa har en egen uppfattning av vad som är vackert? Och att det är något bra? Att det finns något befriande med att alla faktiskt ser olika ut, att alla inte är stöpta i samma form?
Har du tänkt på att det är såna som du som gör den här världen lite tråkigare? Lite mer inskränkt? Har du tänkt på att du faktiskt sårar människor med din attityd, med din (enligt mig) något överdrivna önskan att alla ska vara "normala", det vill säga som du? Att det är människor som du som gör att folk inte vågar vara sig själva eftersom de är rädda att vara "annorlunda"?
Kära Random fjortis, har du tänkt på det?
(Jag tyckte personligen att gruppen med män verkade fullt normala, de såg väldigt trevliga ut. Dessutom tycker jag män med långt hår och tatueringar är vackert, jag är gift med en. Fullt normalt. För mig.)
