Amningsrevolutionen
Kategori: Att vara mamma
Ni kanske undrar hur det går med min enmansrevolution, amningsrevolutionen, som jag inledde i början av sommaren? Om inte kan ni ju sluta läsa här.
Jag kan gladeligen rapportera att den har gått utmärkt. Först blev det en tvåmansrevolution, kanske till och med tre och fyra, vilket är oerhört uppmuntrande. Eller mans och mans, det är väl egentligen en kvinnorevolution, jag ber så hemskt mycket om ursäkt.
Sedan har jag ammat, precis när bebisen vill, var jag än befunnit mig. I bilen, i köpcentrum, på cafeer, ja helt enkelt där vi varit för tillfället när bebisen behövt mat. Det har gått bra, bara vid ett tillfälle har jag stött på höjda ögonbryn.
Vid tillfället i fråga satt jag i bilen och ammade, med dörren öppen för att släppa in luft i den varma bilen. Då kommer det en medelålders man (såklart skulle jag vilja säga, de är ju så känsliga de där stackars medelålders männen), tittar på mig, på bebisen och på mitt bröst innan han ger mig en blick som skriker ut ilska och äckel på det mest uppenbara sätt. Jag å min sida blev oerhört arg och äcklad av den blicken, så på mitt mest passivt-aggressiva sätt puttade jag upp dörren en bit till och spände ögonen i honom och försökte förmedla det jag egentligen ville skrika till honom. "Hörde du ditt gamla pervo, sluta stirra på mina bröst och fortsätt med ditt vilket verkar vara att supa till i tid och otid med tanke på hur du ser ut!" Kanske inte så snällt men vad jag hade på hjärtat just då.
Tyvärr är amningsrevolutionen över för min del (för den här gången). Jag hade ju tänkt amma längre, precis som förra gången, men vi är ju två om den saken. Och hon som ska ammas har bestämt sig för att bröstmjölk inte duger för henne, nej det är ju för bebisar (ja hon är en bebis men försök förklara det för henne). Och jag kan ju inte gärna tvinga in bröstet i munnen på henne (tro mig jag har försökt). Så vi har fått börja med ersättning och vanlig mat istället, vilket fungerar jättebra så långt.
Så nu får någon annan ta över där vi slutar och visa att amning, det är det mest naturliga i världen!
Jag kan gladeligen rapportera att den har gått utmärkt. Först blev det en tvåmansrevolution, kanske till och med tre och fyra, vilket är oerhört uppmuntrande. Eller mans och mans, det är väl egentligen en kvinnorevolution, jag ber så hemskt mycket om ursäkt.
Sedan har jag ammat, precis när bebisen vill, var jag än befunnit mig. I bilen, i köpcentrum, på cafeer, ja helt enkelt där vi varit för tillfället när bebisen behövt mat. Det har gått bra, bara vid ett tillfälle har jag stött på höjda ögonbryn.
Vid tillfället i fråga satt jag i bilen och ammade, med dörren öppen för att släppa in luft i den varma bilen. Då kommer det en medelålders man (såklart skulle jag vilja säga, de är ju så känsliga de där stackars medelålders männen), tittar på mig, på bebisen och på mitt bröst innan han ger mig en blick som skriker ut ilska och äckel på det mest uppenbara sätt. Jag å min sida blev oerhört arg och äcklad av den blicken, så på mitt mest passivt-aggressiva sätt puttade jag upp dörren en bit till och spände ögonen i honom och försökte förmedla det jag egentligen ville skrika till honom. "Hörde du ditt gamla pervo, sluta stirra på mina bröst och fortsätt med ditt vilket verkar vara att supa till i tid och otid med tanke på hur du ser ut!" Kanske inte så snällt men vad jag hade på hjärtat just då.
Tyvärr är amningsrevolutionen över för min del (för den här gången). Jag hade ju tänkt amma längre, precis som förra gången, men vi är ju två om den saken. Och hon som ska ammas har bestämt sig för att bröstmjölk inte duger för henne, nej det är ju för bebisar (ja hon är en bebis men försök förklara det för henne). Och jag kan ju inte gärna tvinga in bröstet i munnen på henne (tro mig jag har försökt). Så vi har fått börja med ersättning och vanlig mat istället, vilket fungerar jättebra så långt.
Så nu får någon annan ta över där vi slutar och visa att amning, det är det mest naturliga i världen!
