metalupyourassgirl.blogg.se

Ni behöver inte läsa det men jag tänker säga det ändå.

Släpp fångarne loss!

Kategori: Att vara kvinna


Mjölkstockning is a bitch. Man mår uselt helt enkelt. Det kan ju till och med vara farligt också om det skulle övergå till en inflammation i bröstet. Men det finns även en annan kanske inte lika känd bieffekt av mjölkstockning. Att man inser hur jäkla skönt det är utan bh och kontemplerar att nu leva livet och låta brösten leva i frihet. 

Jag menar, en slipper känna sig instängd i ett skruvstäd, bågarna kliar inte så en tappar vettet och för mig, som har lite fattig i det området, går amningen mycket lättare. Utan fjorton lager med tyg går det mycket bättre för bebisen att komma åt matstationerna.

Om vi ska vara lite allvarliga så har jag alltid haft ett spänt förhållande till mina bröst. För helt ärligt, skaparen kände sig extra snål dagen hen skulle ge mig bröst. Och som jag skämts för detta. För vårt samhälle lär tidigt flickor att stora runda bröst är vad det vill ha. Och alla bröst som avviker från detta undanbedes vänligt men bestämt. Patriarkatet vill inte kännas vid att det faktiskt finns bröst i alla storlekar och former. Så bh har varit ett måste. Gärna såna med bågar och extra vadderingen och push upp och så vidare och så vidare. För er som inte äger ett par bröst får ni väl googla. Eller fråga en bröstbärare i er närhet vad allt detta innebär. Men mycket av min tid har i alla fall gått åt till att tänka på mina bröst, eller kanske framförallt att förbättra dem. Att gå utan bh var otänkbart. 

Idag är mitt förhållande till mina bröst mer avslappnat. Jag är stolt över dem, de må vara små men de har ju faktiskt gett tre barn mat. Men jag har fortfarande aldrig släppt taget om bh-n. Den har väl blivit som en snuttefilt för mig. Jag har alltid bh, även om jag hasar fram i mjukiskläder hemma i mörkret en söndag så är den på. 

Så kom den där dagen förra veckan. Då jag fick mjölkstockning och bara tanken på en bh fick mig att må illa av smärta. Då skippade jag den. Och nu tänker jag aldrig ta på mig den igen! Som sagt, amningen går smidigare, det tycker både jag och bebisen, och jag känner mig mycket bekvämare. Så varför ska jag då klämma in mig i en bh? För att patriarkatet anser att små bröst är mindre värda? ( det är de inte, fuck patriarkatet!) 

Nej släpp fångarne loss det är vår (om ett tag)!


Fria radikaler

(Jag kan såklart inte lova att jag aldrig kommer ta på mig en bh igen. Säkerligen åker den på om jag skulle råka bli bjuden på ett kalas. Men det kommer definitivt bli mer sällan!)

Såna där dagar

Kategori: Att vara mamma

Om ni har läst min blogg någon gång så vet ni precis vad jag tycker om amning. Att det är det naturligaste i världen. Jag tycker det är helt fantastiskt att kvinnokroppen kan inte bara bära en annan människa utan också ge den mat. Jag är stolt över att jag kunnat och fått amma tre barn. Jag är helt enkelt för amning. Varsomhelst och närsomhelst. 

Men så finns det såna där dagar. När amningen strular. Dagar då brösten känns som om de ska sprängas. Som om bröstvårtorna brinner. Då man får migrän och frossbrytningar så benen viker sig. Då man helst bara vill gå och lägga sig men har fullt upp med att hålla tre barn vid liv och en vardag iordning. 
Då undrar man om det här med amning är en så bra idé i alla fall...

(Nej amning är inte alltid enkelt även om det är det naturligaste i världen. Det är inte alltid glamoröst och det kan till och med vara smärtsamt. Men jag är glad att jag kan, även om det inte känns så de där mjölkstockningsdagarna)

Skit också.

Kategori: Att vara jag

Fan. Fan. Fan. Fanfanelifan. Attans.

Jag läste ett blogginlägg av den underbara begåvade modiga och helt häpnadsväckande journalisten Magda Gad. Och luften gick ur mig.

Jag beundrar Magda Gad något otroligt. Jag har bara följt hennes blogg i några månader, men hon är redan en av mina stora idoler. Hon har ett mod och ett civilkurage som jag bara kan drömma om. Jag önskar att jag vågade som hon. Ja man skulle nog kunna säga att hon blivit min stora inspiration (förutom Fredrik Backman då, som faktiskt var den som tipsade om Magda, eftersom han har den där förmågan jag också beundrar att känna kärlek och beundran och inte vara ett dugg rädd för att uttrycka det).

Så skrev hon ett inlägg. Om att följa sin inre röst, sitt inre barn. Om att våga. Och jag känner bara fan. Fan fan fan. 

Först förstod jag inte varför. Jag är ju inte missnöjd med mitt liv. Jag har en underbar familj, underbara barn. Jag vet nästan vad jag vill bli när jag blir stor, jag har bara ingen stress att bli stor. Varför känns det så konstigt i bröstet då?

Jag kände efter ett tag. Och insåg. Att det är inte mitt liv jag är missnöjd med. Det är inte min vardag. Eller hur jag ser min framtid. 

Men jag är missnöjd med mig själv.

När jag ser på Magda Gad ser jag en person med ett stort mod och ett ännu större engagemang för dem som behöver det. Någon som bryr sig och som vågar göra något åt det. Någon som jag vill vara.

Jag har inte blivit modigare trots att jag lovade mig själv det för över ett år sedan. Och jag har glömt hur man engagerar sig. 

Nu är det slut med det. Nu ska jag ta tag i det här. Det är dags att bli modig igen. Det är dags att leta fram engagemanget. 

Det är dags att min inre röst slipper skämmas för mig längre. 

2014

Kategori: Att vara jag

Eftersom det är ett tag sedan vi hördes sist så tänkte jag göra en liten summering av året som gått. Men eftersom jag är lat och inte tänker sätta mig och skriva en fin årskrönika så stal jag en lista från Underbara Claras blogg. Den är kanske inte heltäckande men en liten hint om vad 2014 innebar för mig kanske ni får. 

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? 
Jag kan faktiskt inte komma på något. Förutom att jag blev trebarnsmamma förstås. Det har jag aldrig provat på förut!

Genomdrev du någon stor förändring?
Nej. Det var nog ganska lugnt på den fronten. Det har självklart hänt en del saker som förändrat livsläget men ingenting som jag själv kände att jag aktivt genomdrev. Men, som sagt, jag blev ett barn rikare, min äldsta dotter började på dagis, vi fick nya härliga grannar, köpte ny bil och så. Så helt stillastående var det väl inte.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 
En hel hög känns det som, inklusive mig själv. Det roligaste var väl att jag och grannfrun fick barn inom två veckor från varandra!

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
1 oktober såklart. Då föddes min minsting, en underbar liten tjej. 

Vilka länder besökte du?
Inte ett enda land besökte jag. Det var knappt jag besökte några andra städer pga att jag var stor som ett hus och hade rejält med foglossning. En kan väl säga att rörelse inte var min starka sida 2014.

Bästa köpet? 
Jag vet inte om det var det bästa köpet men absolut största var vår nya bil, röda faran. Det kostar att transportera en hel hög med ungar!

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mina barn. De gör mig riktigt glad hela tiden. Och kanske speciellt födelsen av mitt nyaste tillskott. En stor stark och frisk donna.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015?
Inte som jag kan komma på alldeles nu. Men nåt finns det säkert. Mer pengar skulle ju inte sitta helt fel.

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag vågat mer. Varit lite modigare. 

Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag önskar att jag mått mindre dåligt och orkat mer. Gråtit mindre. Nu var väl mycket av gråten och dåligmåendet på grund av saker som jag inte kunde påverka men jag önskar ändå att det hade varit annorlunda. Tyvärr var min graviditet jobbig, speciellt mot slutet, och tiden efteråt var också kämpig och hade jag fått önska hade det gärna fått vara lite lättare.

Favoritprogram på TV?
Så många att välja mellan. Men det som poppar upp på en gång är The Crazy Ones med Robin Williams. Den fick mig att skratta så jag fick ont i magen, till och med när jag mådde som sämst! 

Bästa boken du läste i år?
Allt med Fredrik Backman. Jag älskar Fredrik Backman och hans böcker. Jag skulle kunna prata om Fredrik Backman och hans böcker i evighet. Det bästa är att jag fick träffa Fredrik Backman! Woop woop. Och bästa boken 2015 kommer antagligen att bli en av Fredrik Backman också. Så vet ni.

Största musikaliska upptäckten? 
Jag har faktiskt varit jättedålig på att lyssna på musik och när jag väl gjort det har det varit gamla klassiker. Men Tigerbell var väl ett band jag hittade och kan rekommendera!

Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Ja jag får väl säga att det var att jag kom till jobbet. Jag jobbade en dag. Var föräldraledig till den 8 juni och blev sjukskriven den 10 juni. Såattee.

Största framgång på det privata planet?
Att jag bar och tryckte ut 4,7kg människa. Helt klart. 

Största misstaget?
Jag kommer inte på något. Jag måste vara perfekt. Eller?

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
Tycker det är en fråga som inte går att svara varken eller på. Livet går upp och ner hela tiden och summan av kardemumman blir sällan svart eller vit.
Visst, jag hade ett jobbigt år med en jobbig graviditet och jag mådde mycket dåligt. Men jag hade ju så mycket roligt också och så mycket gjorde mig glad. Det är väl så livet är? En härligt fruktansvärd bergochdalbana.

Vad spenderade du mest pengar på? 
Barnen. Och bilen. Skulle jag tro. 

Något du önskade dig och fick?
En frisk bebis. 

Något du önskade dig och inte fick? 
Mer pengar. Ett hus på landet. Bokkontrakt. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? 
Jag hade kalas för världens bästa treåring. Så är det när man väljer att skaffa barn dagarna innan man fyller år. Då får man fira andra istället. Men det är verkligen ett kärt besvär. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Att jag hade fått må bra under och efter graviditeten såklart. Det tar på att ha ont.

Vad fick dig att må bra? 
Mina barn. De är det finaste jag har. Och de kan alltid få mig att le. Skitungarna.

De bästa nya människorna du träffade? 
Min nyaste dotter såklart. 

Mest stolt över?
Min kropp. Är det inte fantastiskt att man kan bära en människa inuti sig? Och framförallt trycka ut den? Jag är faktiskt smått imponerad över att jag klarade av att bära 4.7 kg bebis och sen trycka ut den utan att gå sönder!

Högsta önskan just nu?
Att 2015 blir ett fantastiskt år. Att min familj får vara frisk och fortsätta att utvecklas.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag tänker våga mer! Bli modigare. Våga engagera mig, och försöka bli kreativ igen. Jag vill hitta lite ompfh helt enkelt!