Idag tänkte jag faktiskt prata om något som man inte pratar om så ofta. Något som många tycker är obehagligt att prata om, något äckligt. Trots att nästan halva befolkningen lider av det. Eller lider och lider, jag har hört talas om människor som faktiskt tycker att detta är något att hylla men det ger jag inte mycket för. Jag tänkte tala om mens.
Kvinnor har mens en gång i månaden ungefär. Helvetesveckan som jag brukar kalla den. För trots att jag hört talas om kvinnor som tycker att mensen är fantastisk och beviset på att deras kropp funkar tror jag att de ljuger. Jag hatar att ha mens och det har jag gjort sedan den dagen jag var tretton och puberteten bitchslappade mig in i verkligheten. Det gör ont, det är obehagligt och jag känner mig ofräsch. Jag har provat alla tillgängliga mensskydd för att hitta ett som fungerar för mig men inte hittat något. Eller jag trodde att jag provat alla tillgängliga mensskydd men det hade jag inte. För bakom den kommersiella engångsskyddsindustrin som vill tro att engångsbindor och engångstamponger är det enda skydd vi någonsin kommer att behöva finns det en annan industri. En underlivsvänlig, miljövänlig och ekonomivänlig industri. Jag har upptäckt menskoppen. Och den har förändrat mitt liv (under mens).
Jag var nära trettio innan någon informerade mig om att det finns något annat än engångsbindor och tamponger. Vilket jag kan tycka är symptomatiskt för vårt samhälle. Vi ska konsumera och vi gör det, andra alternativ tystas ner så att storbolagen kan tjäna sina pengar. Men sanningen är den att det finns alternativ till dessa. Dels finns det tygbindor som kan återanvändas, dels finns det menskopp. Jag tänker inte ta upp tygbindorna eftersom jag själv inte provat dem men jag är lite fräck och säger att jag tror att de faktiskt är bättre än engångsvarianterna ändå. Men menskopp är något jag har provat och som jag nu tycker att de som är modiga nog borde prova av tre orsaker.
1. Det är bättre för kroppen. Tamponger suger upp fukten ur slemhinnorna i underlivet och rubbar balansen. Engångsbindor ligger som en blöja, det blir varmt och fuktigt och man får klåda. Det gör inte koppen. Den förs in i underlivet och ligger där som en, ja kopp. Den samlar upp mensblodet, utan att störa balans eller täppa för.
2. Den är miljövänlig. Tänk hur mycket skräp som ett litet paket tamponger utgör. Först förpackningen, sen plasten runt tampongen, sen själva tampongen.. Och just det ja, instruktionerna. Och hur många förpackningar använder man per mens. Inte bara ett i mitt fall i alla fall. Samma sak med bindor, först förpackning, sen plast runt bindan, sen plasten för limmet och så vidare. Det blir mycket skräp som sen ska ut i vår natur och förstöra. Men menskoppen är gjort av medicinsk silikon och kan användas i minst fem år om man sköter den rätt. Det enda man kastar är förpackningen den kom i, vilken dessutom (åtminstone i mitt fall) är gjord av återvunnet papper och återgår till cykeln om man kommer ihåg att slänga den i återvinningen (det gjorde jag!).
3. Ekonomiskt. Menskoppen är något som man köper och sedan kan ha i minst fem år om man sköter den rätt som sagt. Jag räknade ut att jag tjänar igen pengarna jag lagt på min menskopp på ungefär tre månader. Det ni.
Jag tänkte många oroliga tankar innan jag provade första gången, det ska jag erkänna. Jag trodde att det skulle vara både obekvämt och äckligt. Men det är det inte. När det gäller bekvämligheten så ser den stor ut, ja, men efter att ha vikit ihop den går det alldeles utmärkt att använda den och svårt var det då inte heller, jag tror det tog ungefär en till två gånger för mig innan jag kom på tricket. Och det var absolut inte äckligt. När jag jämför menskoppen med tamponger eller bindor kan jag säga att det var inte ett dugg äckligt. Och man känner sig fräsch. Jag glömde faktiskt bort att jag hade mens ett par gånger.
Självklart passar inte menskoppen för alla men jag tycker absolut man ska prova, för om det funkar så funkar det!
Med det sagt så tycker jag fortfarande inte om att ha mens, jag hatar det, men nu är det faktiskt mycket lättare, tack vare en (relativt) liten och inte så ny uppfinning.
