De försvunna pedagogerna
Kategori: Att vara mamma
Som jag berättade i ett tidigare inlägg så har min förstfödde just börjat förskolan. Vilket har inneburit en enorm ångest för mig. Jag ville verkligen inte. Men hittills har det gått jättebra och vi är verkligen nöjda med vårt val av förskola. Det är fina lokaler och personalen har verkligen gjort allt för att vi, både de ångestfyllda föräldrarna och vårt lilla förskoletroll, ska kunna känna trygghet med förskolan. Just nu känns det som om vi inte kunde få bättre pedagoger för vårt barn.
Men om man ska vara lite kritisk, om man ska hitta något som skaver (och det kan ju jag) så är det en sak jag reagerat över. Och det är att av arton pedagoger och de två husvikarierna så är alla kvinnor. Den enda anställda på hela skolan av manligt kön är kocken som står i köket.
Nu måste ni missförstå mig rätt, jag har verkligen ingenting emot kvinnor (som jag verkligen hoppas att ni vet) och som sagt, pedagogerna på just vår förskola är helt underbara. Men jag är också av den fasta övertygelsen att barn behöver både manliga och kvinnliga förebilder.
Mina barn har en enorm tur, de har många manliga förebilder i sitt liv, och vad som kanske är viktigare, de har många bra manliga förebilder i sitt liv. Så vi lider ju ingen brist där. Men jag kan ändå tycka att det är bra att ha män som förebilder även i skolvärlden, redan från förskolan. Dels är det ju en annan miljö än det privata hemlivet men en annan sak är ju de barn som inte haft sådan tur som våra, som kanske inte har någon närvarande manlig förebild i sitt liv.
Frågorna som följer på denna iakttagelse blir ju såklart, varför ser det ut såhär? Var finns de manliga förskolepedagogerna? Finns de manliga förskolepedagogerna? Och om de inte finns, varför? Är det så att de manliga pedagogerna inte väljer att arbeta inom förskolan för att det är "ett traditionellt kvinnligt område" eller är det samhället som väljer bort dem?
(Det här måste vi titta närmare på, fram med tänkarhatten!)
Men om man ska vara lite kritisk, om man ska hitta något som skaver (och det kan ju jag) så är det en sak jag reagerat över. Och det är att av arton pedagoger och de två husvikarierna så är alla kvinnor. Den enda anställda på hela skolan av manligt kön är kocken som står i köket.
Nu måste ni missförstå mig rätt, jag har verkligen ingenting emot kvinnor (som jag verkligen hoppas att ni vet) och som sagt, pedagogerna på just vår förskola är helt underbara. Men jag är också av den fasta övertygelsen att barn behöver både manliga och kvinnliga förebilder.
Mina barn har en enorm tur, de har många manliga förebilder i sitt liv, och vad som kanske är viktigare, de har många bra manliga förebilder i sitt liv. Så vi lider ju ingen brist där. Men jag kan ändå tycka att det är bra att ha män som förebilder även i skolvärlden, redan från förskolan. Dels är det ju en annan miljö än det privata hemlivet men en annan sak är ju de barn som inte haft sådan tur som våra, som kanske inte har någon närvarande manlig förebild i sitt liv.
Frågorna som följer på denna iakttagelse blir ju såklart, varför ser det ut såhär? Var finns de manliga förskolepedagogerna? Finns de manliga förskolepedagogerna? Och om de inte finns, varför? Är det så att de manliga pedagogerna inte väljer att arbeta inom förskolan för att det är "ett traditionellt kvinnligt område" eller är det samhället som väljer bort dem?
(Det här måste vi titta närmare på, fram med tänkarhatten!)
